Då får jag inse att sommaren är slut och jag har tagit årets sista dopp, 21 september blev det. En fantastiskt vacker helg

Att fotografera en humla i Lavendeln var inte helt enkelt…

Hur man fotograferar Bäzta

Stäng in henne på altan
Tillsätt en ekorre

Vi gick en långpromenad alla tre, Tobbe fick ta henne så jag kunde ta lite höstfoton

Näe, vill inte vara med på bild!

Tobbe åkte tidigare och när jag skulle åka på kvällen var jag tvungen att stanna och ta fram kameran

Ser ni rådjuren
Hej då kompisar, nu kommer vi inte ses så ofta

Har tittat på Din Hjärna på tv..tänkvärt…Mer nya hjärnceller skapas och främjande är promenader. Mindre fysisk aktivitet gör att hjärnan åldras snabbare. Efter att ha varit sjuk i över 2 veckor och ff inte helt bra känns min hjärna som 85. Men som tur är har jag Bäzta så hur sjuk jag än är har jag varit tvungen att ta kortare rastningar och Tobbe fått gå längre när han slutat jobbet. Hans hjärna är 14 år sa han, efter dessa veckor!
Vi var ändå tvungna att flytta vagnen till Borlänge 5 oktober, men i år blev det alltså inget dopp den morgonen pga. feber, halsont och hosta. Vi tog ändå en liten rastrunda på morgonen. Bäzta ville bada och försökte springa före till Storholmen men icke. Sur vart hon när hon inte fick gå i vid bryggan heller

Vi brukar faktiskt bada!

Resan är äventyret

När vi kom ut den 4/10 på kvällen visade det sig att kylskåpet inte fungerade. Kul då! Jag stuvade i vagnen så vi kunde gå och lägga oss, Tobbe fick lite support av Per, tror jag, eller i alla fall överblick med honom. När vi kom upp till Borlänge skulle vi hämta vår altan. Som visade sig vara stulen eller av någon anledning gått sönder och kastats. Detta medförde att Tobbe på söndagsmorgonen hängde på låset på Byggmax släpvagns bokning. Med hjälp av lastpallar och en plyfaskiva skapades en ny altan. Upp med tält och sedan plocka ihop och åka hem. Väldigt sent kom vi iväg, ca 18. När vi sen kom söder om Sala så ligger något på vägen, ser ut som en brun säck. Mötande bilar gör att vi inte kunde köra runt och inte tvärstanna då vi hade bilar bakom. Men det small om säcken och vi tänkte; grävling= punktering. Satan. Men det blev inte punktering. Med stor oro vände vi tillbaka. Det var ju uppenbart något dött, vi måste flytta på det fast det inte var vi som dödade det, varför hade de inte gjort det? Det måste ju sett och känt själva?
När vi vänt runt så var det som tur var möjligt att ställa oss vid kanten så med varningsblinkers på tog Tobbe varselvästen och gick ut. Det var väldigt sorgligt. Ett Lodjur.

Vila i frid stackars lilla Lo

Efter att ha flyttat den till vägkanten ringde Tobbe polisen. Sen hände nåt märkligt. Lon var ju redan död. Men en tjej kom före polisen. Tydligen bodde hon  i huset. Sen kom viltvårdare  Gudskelov kom polisen samtidigt för vem som larmat viltvårdaren, som också hade jakträtten, det vet vi inte. Polisen hade inte larmat och inte vi. Troligtvis tjejen, för enl  Tobbe verkade de känna varandra. Både Tobbe och jag hade nämligen känslan av att SVA inte skulle fått in stackars Lon om han hade hittat den först…. För han verkade väldigt besvärad över att polisen kom. Allt detta tog ju rätt lång tid så vi kom hem sent. På morgonen gick jag till läkaren, och blev sjukskriven resten av veckan samt fick antibiotika. Nu hoppas vi att den snart ska börja verka så att jag kan tjäna lite lön nästa vecka. Och kunna börja gå mina vanliga promenader igen. O Bäzta få sitt, lite jobb som spår eller lätt lydnad.

Skriv gärna en kommentar här i kommentarsfältet, istället för på FB….