Nu vet jag inte riktigt var jag ska börja. Läste igenom
senaste och insåg att jag ju är fruktansvärt inaktiv här. Men det är ju så, för
det är Bäztas sida och vi har ju inte tränat o tävlat massor direkt. Det vi
dock faktiskt har gjort 2016 som jag nog aldrig skrev om, är att vi äntligen fick till vårt rallydiplom i
nybörjarklass. Och HUR svårt kan det vara undrar någon. Undrar många, även jag
själv. Jo. När vi är som bäst båda två samma dag så kan vi faktiskt slå rätt
bra poäng. Tyvärr så är vi båda ganska störningskänsliga. Vi gjorde två banor på Rottweilerklubben där
det var jätterörigt men domarna löste det åt oss tävlande genom att dela upp
det på ett sätt som det fungerade på. Denna dag tog vi det. 97 poäng på andra
rundan och därmed ÄNTLIGEN uppflyttad till fortsättningsklassen. Om inte jag gjort felövning så hade vi haft 97 p på båda rundorna men människan sjabblade bort 30p smiley

Vi har gått kurs för Linda Pentiilää
i våras med uppföljning nu i november och dessförinnan gått en kurs i
mästarklass för Cattis Sandin på Nacka så det ska vi nog lösa! Tyckte jag. Debuten i fortsättningsklassen ledde till störningsträningsövningar med Cilla. Vet inte vem som egentligen behöver de bäst- jag eller Bäzta. Lika mycket troligtvis…

Under sommarhalvåret har vi varit i Tiveden och jag har
ridit islandshäst. Detta kommer jag absolut att göra om! Ska försöka lägga in
bilder i galleriet.

Därefter var vi i småland och sen i Österlen innan vi
rullade hemåt igen. Nu får ni vrida på huvudet, eller datorerna

Sprang lös där ibland när vi kollat att vi var själva. Sprang fram men tvärvände när vågorna anföll henne och morrade åt henne. Det var inte så lugnt som det såg ut! Och hon är inte modigaste rottweilern heller….smiley

På Glimmingehus…Någon fick en vindmarkering och ville hoppa in men det var ett galler där…

Vi har haft husvagnen på Södersved, Ingarö havscamping och
tänker oss stå där även i sommar om vi inte hittar något nytt hus som vi vill
ha.

Strandhäng med matte och husse…Fast på två olika ställen…

Under hösten har vi
alltså gått kurs och lärt oss massa nya moment i rally. Bäzta och jag hade ju inte startat i fortsättning
ens så vi hade ju skyltar till 3 klasser att lära oss. Under tiden har hon haft
fortsatt lite hältor och värre humör periodvis än innan som jag också tagit upp
med Ullis och bett om hjälp med. Tycker inte vi gjort annat än varit hos vet
med min lilla olycksfågel men en ordentlig smärtutredning har vi startat. Det
blev väl akut också då hon en morgon inte kunde resa sig ens. In till djurakuten.
Vi hade innan också varit hos hjärtspecialist då vet hört dubbla hjärtslag. Hon
hittade också enstaka när Bäzta fått gå med mätare på sig ett dygn. Dessvärre
var det inte någon större värme den dagen men vi försökte verkligen utsätta
henne för saker så hon skulle hitta om de t fanns nåt.

Ingen fara dock, som tur
är ändå. NU dags då för att kolla annat. Efter mycket om och men fick vi
äntligen komma till Ole och han röntgade igenom ordentligt och Bäzta har L7S1
och spondylos liksom Asta hade, men även små förändringar i kotorna högre upp.
Inte kraftiga men tillräckligt för att kunna besvära henne. Därefter tog jag beslutet att
tävlingspensionera henne helt och hållet. Helgen med Linda fungerade inte heller då hon hade ont. Vi hade tre starter inplanerade veckan
efter men struntade i dem. Hon är
gladare av att bara få vara och göra det hon kan. Momenten har vi ju och kör
det hon fysiskt klarar av under våra promenader.

Nu i vinter är vi på Mellsta camping när vi har möjlighet,
och sist hade vi snö så på våra promenader tränar vi även lite bevakning och
det finns HUR många ofrivilliga och omedvetna figuranter som helst!

Bilden som skulle varit inlagd var för stor så det fick bli denna istället. En ytterst frivillig figurant. Husse!
Fler bilder kommer att läggas in i album också.

Bäzta blir ju liksom vi, inte yngre. Hon har varit en liten olycksfågel, och tänker inte riktigt. I söndags kastar hon sig bakom mig för att hämta en bandyboll och halkar på en isfläck. Blev tvärhalt. Lite rimadyl (igen) och vila. Idag tar hon ett språng in i buskarna för att få fart på en stackars koltrastsmiley. Hon hade vilat klart tyckte hon, och hade tråkigt. Nå, det gick bra. Jag hoppas att jag får ha henne kvar här på jorden även detta år och att vi själva får vara kvar också för den delen…. och skriva en ny nyårsblogg 2019.

GOTT 2018 Önskar vi….och Bäzta också men bilden är från nyårsafton i husvagnen och hon var upptagen…