God Fortsättning på 2014!

Nytt år och nya möjligheter,
förmodligen några motgångar men det ska det väl vara i lagom dos bara de inte
blir för många eller för stora. Hur har
året varit då?
Det började bra med att Hélène äntligen började jobba med mig igen. Det är
roligt att arbeta i förskoleklass, men väldigt, väldigt intensivt.

Tråkigt som hänt är att min gudmor gick bort i mars. Vi hade
i flera år, försökt få henne att flytta till ett serviceboende men hon vägrade.
Efter många turer hittade de ett i Karlskrona där Peter o hennes barnbarn bor och det var visst
riktigt fint. Tyvärr blev det inte länge
hon bodde där innan hon gick bort. Hon hade dock haft väldiga besvär med sin
stackars kropp i många, många år som följdsjukdomar till sin barndiabetes. I
påskas var vi nere i Påskalla och åkte vidare ner till Rödeby för att träffa
Peter o Stefan med familj som också var där. När vi körde hem var det snöstorm!
Sen var det en tur till i vår ner till Oskarshamn för begravning.

Bäzta har hunnit börja om med söket efter operationen och vi
har varit på sökkurs hos Eva o Thomas i Tierp. Matnyttigt fick vi med oss bland
annat skogslydnad…

Eftersom Bäzta har rätt mycket jakt i sig och tillräckligt
snabb, smidig och energisk för att ha förmåga att faktiskt fulfölja har jag
inte henne lös annat än när hon arbetar vilket givetvis också medför att det är
brister just i den biten. Detta år ska vi arbeta med just allmänlydnaden och
fokuserar på det. Innan tävlingen hade
Bäzta fått för sig att hon inte kunde hoppa. Hon har älskat hoppet så jag har
inte tränat det så mycket, men vi gick till kiropraktor, som löste upp lite.
Men hon kan inte hoppa. Försöket med
godis, boll och att bara helt enkelt tvång…nä. Annars kan hon hoppa hemma och
inne så ont hade hon inte utan låsning i hjärnan. Dagen innan tävlingen var vi på Värmdö och
tränade och hon hoppade! Yes!
Appellsöket gick jättebra, fick tom höra av ena domaren att jag inte behövde ha
lydnad i skogen utan fick hjälpa henne…kan ju säga att om vi inte haft den
lydnaden hade hon nog tjuvat och nu fick vi ju 9,5 av båda domarna så fel kan
det ju inte varit. Budföringen fick vi göra om då Tävlingsledaren
”tjuvstartat”..Tur jag har en hund som gillar att springa, dubbeltia! Sen
platsliggningen och den nollade hon igen. Här måste vi jobba mer och jag tänker
nog ta lite start från Eva Bodfäldts tips. Har inte snön kommit till nu kan det
vara, men jag kan köra även om det kommer snö om det inte blir för mycket. Vi
slutade på ett godkänt och andraplacering…av två möjliga. Det var en
jätteduktig och trevlig Riesen som vann, matte var lika trevlig hon så det
kändes bra. Bäztas lydnad i övrigt var jag nöjd med, hade hon kunnat hoppa även
tävlingsdagen och fått sexor hade vi klarat uppflytt…två veckor efter tävlingen
tror jag det var, som hon hoppade igen. Nu
i höst har de sagt på dagis att de upplevt att hon är stel när de ska gå ut och
lite småstapplig, vilket vi också märkt hemma. Vi la ner söket en period och
tog ordentliga promenader och har spårat istället. Nu har stelheten försvunnit
men vi vill ändå kolla upp lite. Har varit på bagis och fått tider till
vattenbandet. Har varit där och gått en gång och det gick bra. Bäzta rörde sig
fint i bandet och var faktiskt riktigt samlad fast hon inte varit där någon gång.

Den 20 december packade vi och åkte till Påskalla för lite
julledighet. Skönt. På lördagen åkte vi
till Mönsterås, la ett spår utanför Emsfors på väg ner och tog det på väg hem.
Söndagen hann vi hälsa på kusin Ullis inne i Oskarshamn och även morbror Lasse
var där, kul. Första gången vi var i huset stort och fint, en gammal funkiskåk!

Jag älskar att
promenera nere hos pappa. Så fint nere vid hamnen och ute på Nötö

Jag hade
dock lite symtom som tidigare i höstas med att benen viker sig under mig och
jag tappar kraft i musklerna. Inte kul.
Pappa kollade sockret åt mig en morgon och jag låg lite för högt 6,1?? Har
alltid legat lågt så jag trodde det var problemet. Det var funderingar på hur sent vi ätit på
kvällen innan, så vi tog en gång senare i helgen och då var det på 5 vilket är
normalt. Då var det nog bara vila som behövdes och det har vi gjort. Det fanns
vildsvin där ute också (Nötö) så kvällspromenaderna gick vi i samhället där det är
upplyst. En av kvällarna lyckades jag lura med mig Tobbe. Vilket han var väldigt glad för då han fick
se tre älgar gå över lilla lokalgatan. Ena älgen upplyste honom om att han
skulle avlägsna sig-snabbt. Det var då han upptäckte att han stod mellan kon
och de två kalvarna… Han lydde älgens order. Undrar om Bäzta uppfattade något
av sin matsmiley?

Gordon Ramsey fick jag inte i julklapp men vi gjorde en
skaldjurspaté som jag var med och gjorde men nu måste jag försöka göra en igen
så jag inte glömmer

Cheeeese…..

Julafton förflöt lugnt o fint. Morgonpromenad och sen ut o
spåra. Vi hade pratat innan om att äta i omgångar så vi tog lite längre paus
mellan kallt och varmt. Blev man inte så fruktansvärt mätt heller. Vi har inte varit nere på ett par år nu, och då har vi gett julklappar till UNICEF, Action Aid mm men i år när vi skulle ner tyckte jag det var lite kul

På juldagen hade Bäzta och jag varit i Fliseryd, har inte
varit där på evigheter och körde bara runt för att leta bra marker att träna
på. Tyvärr råkade jag köra förbi den mark jag tänkt så jag stannade på ett
ställe jag varit på förut och vet att jag inte kan gå vilse. Knatar tio
minuters uppvärmning och går sen in i skogen och går lite till för att efter en
stund lägga på viktmanschetterna. De passar inte riktigt märkte jag utan jag
får stanna o rätta till. Plötsligt svänger hon runt och blir riktigt
skitförbannad rakt ut i luften! Jag ser ingenting men jävlar vad förbannad hon
är rakt in i skogen. Hm. Vi går iväg därifrån en bit, ska ju gå lite kors o
tvärs men ser plötsligt färska vildsvinsbök i marken som jag inte sett tidigare
och började då ana lite vad hon varit förbannad på som jag inte sett. Brukar
inte vara rädd för skogens djur så, men vildsvinen går ju i flock och det är
ett antal hundar som blivit uppsprättade så jag gick ur skogen. Hade ju tänkt
köra lite uppletande men tappade sugen för det så vi åkte hem och fikade
istället.

På annandagen var vi i Karlskrona och träffade mitt gudbarn
Fredrik i typ 20 minuter innan han drog i väg med kompisar. Tonåringar!!! Kul
ändå att träffa Petra igen och hennes nya man Tomas hade jag inte träffat. Han
var hundvan märktes, klarade av att strunta i Bäzta, så även hans barn, men han
hade haft Riesen innan och förstod vad det innebär att man inte har skaffat en
”allmän klapprättighet”. Det låter lite hårt kanske men det är sant. Att jag är född till människa innebär inte
per automatik att jag har rätt att strunta i andra varelsers känslor och
behov. Även David, Fredrik och Petra
klarade det men oj vad de fick kämpa.
David, 20, skulle jag inte tveka om han kom upp helt själv. Han skulle
klara att gå in och ut i huset och klara det galant. Skulle till och med, efter
några promenaders introduktion, nog kunna gå ut med henne själv också. Han har, med hjälp av CM kunnat lära sig läsa
energin. Vi hade tänkt överraska Fredrik men Petra sa att hon varit tvungen att
röja att vi skulle komma annars hade han nog inte ens kommit hem efter
fotbollen. Största överraskningen fick
dock jag. Pappa sa att Peter skulle till
Skövde, till Stefan o Marita. Okej, tänkte jag. Kollade när han skulle åka DIT
eftersom jag tänkte kolla om vi skulle hinna ses med Fredrik innan. Det skulle
vi inte. Fattade inte att han skulle
vara så kort tid men Marita jobbade inte precis hela julhelgen så Peter hade
kommit hem redan på juldagsnatten.
Det var en fantastiskt vacker lägenhet de har, skulle jag bo i lägenhet vore
det en sån, fast mindre då vi bara är två och hund. De hade också fått tag i en
oerhört vacker gran!

Fredrik i mitten och storebror David och syrran Erica, men henne hann vi inte träffa innan hon åkte hem till Manchester igen. Bättre resväg tillbaka till P-vik annandag jul än i Påskas!

Fredagen åkte vi hem. Tog promenad och packade sen
bilen. Pappa o Kerstin är alltid lika fascinerade över hur vi lyckas få in allt
i volvon. Bäst utrymme? Det har Bäzta absolut!
Väl hemma sen har vi packat upp och fixat. Förberett inför nyårsafton. I
vanlig ordning var vi här hela gänget och i vanlig ordning UNO. Patrik var
övertygad om att han skulle vinna…men fick pisk

Han trodde inte en sekund att jag bara spelar
en gång om året. Fast detta året kom jag
ihåg reglerna! Nora undrar när vi ska gå och lägga oss…

Jojo börjar också bli trött..

hon är visst över 02 och pappa sa i telefonen att vi var gamla…det är man tydligen när man spelar. De spelade TP…

Mycket raketer var det, men jag tycker Nackaborna skötte sig
bra. Inte mycket tjuvstart, det allra mesta centrerat till 12-slaget men jag
tycker det small för mycket ändå. Stackars, stackars alla skotträdda hundar och
alla vilda djur. Vi fick också påhälsning av en papperslykta som fastnade i
eken utanför grindarna. Kunde tagit eld ordentligt. Med tanke på alla olyckor, husdjur , bränder,
vilda djur så tycker jag inte att privatpersoner borde få köpa raketer alls.
Kommunerna borde anordna fyrverkerier vid 12 slaget på lite olika platser beroende
på kommunstorlek. Fyrverkerier i 10-15 minuter sen nog!

Avslutar
med att önska alla ett riktigt härligt 2014!Nu ska jag nog göra som Bäzta…sova lite i soffan!