Först och främst GRATTIS Cilla till uppflytt från lägre till
högre klass spår! Fantastiskt roligt, som du har kämpat med lilla härliga
yrvädret! Ser fram emot att lägga spår till era träningar för högre klass- men
det kanske inte du gör haha!

Idag var det min och Lindas tur. Jag har bestämt mig för att inte fokusera på
min nervositet. Jag förnekar inte att den finns, men jag jobbar på att vara i
min bubbla och komma ihåg mina uppgifter istället. Tror jag lyckades rätt bra
med det även om jag kanske gjorde bubblan lite för tät. Enl Cilla verkade jag
hållit andan hela sökarbetet. Det började med att jag la henne ner i vanlig
ordning och gick och tittade på anvisningarna. Detta tyckte Bäzta var otroligt
onödigt eftersom hon ju faktiskt är på hemmaklubben. Så när jag gick till henne
var hon redan uppe. Fäste mig inte vid det utan la henne igen och sen tog jag
med henne fram. Hon tog rullen! Men spottade som tur var ut den (jag har nog
kollat för ofta att hon når den). Sen i alla fall upplevde jag att hon inte sökt
av på djupet ordentligt så jag frågade om jag fick skicka en gång till på samma
vilket jag fick. Hittade du ingen där konstaterade jag när hon kom in igen och
skickade direkt åt andra hållet och där var en. Kom ihåg att stanna en bit
framför vilket jag gjorde och även att jag bytt till figge bakom! Ut igen och
ut på tredje skick längre fram till vänster. Även där bra ut, men jag glömde
göra framslag. På väg tillbaka igen var hon lite för långt fram men ok. 9.5 av
båda domarna!

Fick veta att jag inte behöver ha så mycket lydnad i sökrutan,
men jag måste ha det för att hålla ihop oss. Däremot måste jag få till bättre
påvis vilket hon verkade lite låg i idag. Kenta hade sagt till Tobbe också att
han inte riktigt kände igen henne. Sen var det alltså budföring och det fick vi
göra om för tävlingsledaren hade inte sett att jag inte hunnit stoppa undan
kopplet ordentligt så hund 2 fick köra sitt sen gjorde vi igen. Dubbeltia!


Sen
var det platsliggning och den kan vi glömmasmiley.
Resten av lydnaden var jag riktigt glad över. Både med min egen
prestation och Bäztas. Jag lyckades ta nya tag trots 0 på platsen (50 p
försvann ju). Bäzta var med mig idag, jag lyckades även fånga in henne igen när
jag höll på att få tapp.

Tyvärr bestämde hon sig för att inte hoppa vilket fick
vårt uppflytt att gå upp i rök.

Både Linda/Lukaz och jag och Bäzta vart godkända och Linda
tyckte jag SÅ SYND om. Hon var 0.75 p
från uppflytt! Jag fick 199 och man behöver 224 för uppflytt men att vara 0.75
p ifrån är ledsamt. Hon hade SÅ fin lydnad!

Ska kolla med Tobbe om han inte fick fler bra bilder på Linda o Lukaz från tävlingen.
Nu vet jag i alla fall var vi står! På Sökträningen i Tierp
gick vi in och tränade positiva transporter. Det har gett resultat. Vi behöver
utveckla påvisen i söket men lydnaden är med nu. Trygg platsliggning måste vi
få till! Även få tillbaka hennes självförtroende och känsla i hoppen.

Sen har vi sett att vi
måste ha andras apporter eftersom hon tuggar när det inte är hennes egna. Vi
måste också träna på att andra helt främmande människor kommer fram och lämnar
apportbocken. Hon ska sitta kvar. Och de får faktiskt ta med dem tillbaka! Här
kommer jag då in på nästa ämne som är störningsträning.

En kompis sa till mig för många år sen att hon tycker det är
så tråkigt med många tävlingsmänniskor, att de hela tiden skyller dåliga
prestationer på omgivande faktorer istället för att göra något åt dem. Den
absolut taskigaste yttre omständighet var när Astas syster skulle tävla LKL 1 i
ett ridhus. De hade då precis i ett hörn där 1:orna körde placerat ut
korvstånd! Där ska en ung matglad rottistik köra fritt följ. DET var taskigt.
Hade inte varit schysst i eliten heller men absolut inte hos de färskaste
hundarna! Jag hörde inte ett gnäll från Nina utan bara ett konstaterande att
fria följet inte blev så bra och förklaringen till det. Jag o Tobbe spårade med
Asta en gång i Älta och hon blev TOKglad! En fikakorg som apport! Jo, det var
bärplockare som ställt sin korg på hennes apport! En tävlande hade på ett lägre
spår blivit sur o begärt omspår för att de kommit att gå till liten del på ett
hygge. Detta hade hon/han uppenbart inte tränat på så hunden klarade inte det
och då blir man sur på arrangören. Asta höll på att jaga sorkar på en
appelltävling en gång. Jag blev skitsur och letade sorkmarker sen. För det är
min inställning och jag är envis som synden här. Går det inte bra ta reda på
orsaken så du kan träna på den. Sluta komma med försök att slippa undan ansvar.
Det är ditt ansvar att träna din hund. En tävling hörde jag om att det var
påsläpp på lägre för en hund samtidigt som en annan deltagare rastar sin hund
utmed grusvägen precis intill. Den rastande hunden går bakom och morrar hela
tiden men de fick höra att det skulle en lägre hund klara!! Det tycker jag
också är rätt hårt. Man kan råka ut för det mesta när man är ute så jag anser
att man är elak mot sin hund om man vet att den är störningskänslig och inte
tränar de störningarna! Bäzta är nyfiken
på allt och hela livet i sig är en störning för henne. Det är min förbannade
skyldighet att se till att försöka träna så mycket som möjligt. Att bli sur på
omgivningen är inte utvecklande för vare sig hunden eller en själv. Ta ditt
ansvar och träna din hund för alla störningar. Träna ofta! Mängdträningen är
mest effektiv. Sluta skyll ifrån dig och var inte elak mot din hund. Orkar du
inte jaga störningar så låt bli och tävla! Vem går ut på en uppkörning med bil
om man bara kört på uppfarten hemma? Ingen tror jag, men utsätta sin hund för
det gör man titt som tätt!

Avslutningsvis vill jag ge ett stort tack till Cilla, Jojo och Linda för all support, ni är guld värda-stor KRAM till er!!