I lördags ringde pappa och pratade med oss på morgonen, de var i Stockholm. Trodde att han väckte mig men tji fick han. I söndags morse ringde han igen
“väckte jag dig nu då?! Fast det var tråkiga nyheter som jag inte riktigt vill eller kan förstå. Hans syster, min faster och gudmor har gått över regnbågsbronsmiley. Först och främst tyckte jag att det för hennes skull var bra, om ni förstår mig rätt. Hon har haft ont i så många år. Diabetes sen barnsben med alla följdproblem som finns. Fler gånger har hon sagt, när vi var själva, att hon varje morgon svär över ännu en dag. Hemskt att inte kunna hjälpa henne. Sen nästa känsla var att det var riktigt jobbigt att jag inte skulle få träffa henne mer. Dvs lilla Eva egoisten, vi skulle ju komma ner i påsk! Sen ilska över Tobbes jävla arbetskamrat Arne som gjorde att vi inte kom ner i julas. I somras tog Tobbe hans jour mot att han skulle ta Tobbes i jul. Detta glömde han lägligt bort så det var bara att bli hemma. Det är alltså Arnes fel att jag inte fick träffa henne i julas. Min högsta önskan nu är att han blir sittandes ensam i sin kammare när han är gammal utan besökare. Får han känna hur det känns. Nä, Inger satt inte ensam i julas, men jag hoppas att HAN blir sittandes själv, man glömmer inte en sån sak punkt slut.

Nästa konstiga känsla kom idag när jag pratade med min kusin Peter. Den sista gången jag träffade Inger hade hon ont, men var hyfsat pigg. Vet såklart också att hon anstränger sig mer när vi är där. Jag tyckte på att det ju för hennes del var skönt att slippa ständiga smärtor. Men Peter tyckte det kändes så konstigt eftersom hon hade piggnat på sig. Hon hade alldeles nyss fått plats på boende i Karlskrona så hon slapp vara ensam i villan ( envis som hon är har hon vägrat fler år fast vi alla försökt få henne att se fördelarna med annat boende). Nu hade hon fått ett bra boende, med en rehabplan och varit i gymmet! Hon hade varit på spabad och bokat in ny tid samt bokat tid hos frissan. Åh Inger varför har du inte velat flytta innan så du hade hunnit njuta av detta!? Usch! Nu kändes det inte ens rättvist för henne, som jag kunde trösta mig med lite innan. Sen har jag nog inte fattat ännu. Jag vill inte förstå heller. Hon har varit min gudmor i sann bemärkelse samt Sven gudfar.
Farmor sa till mormor när morfar gått bort att “när ni möts igen ska du väl ha något att berätta för Carl-Axel? Vet inte om farmor verkligen trodde att man möts igen. Jag hoppas att det är så. Hoppas att Inger nu äntligen får återse Sven som hon saknat sen han gick bort i förtid i lungcancer. Vi ses i Nangijala! Denna sång spelades när jag lämnat Lachie till änglarna. Tog lång tid innan jag kunde lyssna utan att tårar rinner. Nu får han dela den med Inger. Vila i frid kära gudmor!

https://youtube.com/watch?v=VRsJlAJvOSM