I lördags ringde pappa och pratade med oss på morgonen, de var i Stockholm. Trodde att han väckte mig men tji fick han. I söndags morse ringde han igen
“väckte jag dig nu då?! Fast det var tråkiga nyheter som jag inte riktigt vill eller kan förstå. Hans syster, min faster och gudmor har gått över regnbågsbron. Först och främst tyckte jag att det för hennes skull var bra, om ni förstår mig rätt. Hon har haft ont i så många år. Diabetes sen barnsben med alla följdproblem som finns. Fler gånger har hon sagt, när vi var själva, att hon varje morgon svär över ännu en dag. Hemskt att inte kunna hjälpa henne. Sen nästa känsla var att det var riktigt jobbigt att jag inte skulle få träffa henne mer. Dvs lilla Eva egoisten, vi skulle ju komma ner i påsk! Sen ilska över Tobbes jävla arbetskamrat Arne som gjorde att vi inte kom ner i julas. I somras tog Tobbe hans jour mot att han skulle ta Tobbes i jul. Detta glömde han lägligt bort så det var bara att bli hemma. Det är alltså Arnes fel att jag inte fick träffa henne i julas. Min högsta önskan nu är att han blir sittandes ensam i sin kammare när han är gammal utan besökare. Får han känna hur det känns. Nä, Inger satt inte ensam i julas, men jag hoppas att HAN blir sittandes själv, man glömmer inte en sån sak punkt slut.
Nästa konstiga känsla kom idag när jag pratade med min kusin Peter. Den sista gången jag träffade Inger hade hon ont, men var hyfsat pigg. Vet såklart också att hon anstränger sig mer när vi är där. Jag tyckte på att det ju för hennes del var skönt att slippa ständiga smärtor. Men Peter tyckte det kändes så konstigt eftersom hon hade piggnat på sig. Hon hade alldeles nyss fått plats på boende i Karlskrona så hon slapp vara ensam i villan ( envis som hon är har hon vägrat fler år fast vi alla försökt få henne att se fördelarna med annat boende). Nu hade hon fått ett bra boende, med en rehabplan och varit i gymmet! Hon hade varit på spabad och bokat in ny tid samt bokat tid hos frissan. Åh Inger varför har du inte velat flytta innan så du hade hunnit njuta av detta!? Usch! Nu kändes det inte ens rättvist för henne, som jag kunde trösta mig med lite innan. Sen har jag nog inte fattat ännu. Jag vill inte förstå heller. Hon har varit min gudmor i sann bemärkelse samt Sven gudfar.
Farmor sa till mormor när morfar gått bort att “när ni möts igen ska du väl ha något att berätta för Carl-Axel? Vet inte om farmor verkligen trodde att man möts igen. Jag hoppas att det är så. Hoppas att Inger nu äntligen får återse Sven som hon saknat sen han gick bort i förtid i lungcancer. Vi ses i Nangijala! Denna sång spelades när jag lämnat Lachie till änglarna. Tog lång tid innan jag kunde lyssna utan att tårar rinner. Nu får han dela den med Inger. Vila i frid kära gudmor!
https://youtube.com/watch?v=VRsJlAJvOSM
Hej Eva! Long time no see.. Först & främst vill jag beklaga sorgen såklart, aldrig kul när någon måste lämna jordelivet ;( Hoppas allt är bra annars med dig & Bäzta & att ni får njuta av mkt vårsol där nere. Med oss är allt bra, just överlevt magsjuka & båda jyckarna löper, 2 veckor kvar tills vi slipper det. Snön smälter sakta men säkert bort & man börjar vakna till liv mentalt igen själv 😉 Har stängt ner bloggen totalt som du kanske märkt, när det gått över 3 månader & man inte fått in ett enda inlägg (noll inspiration) så tyckte jag det var dags att ta farväl. Inte specielt många som orkade följa den heller när det kom inlägg så sällan. Du har väl fortfarande kvar min mailadress? Hade varit trist & tappa all kontakt tänkte jag. I sommar kanske vi bilar neråt i brist på annat, hade varit skoj & ses då & låta syrrorna hälsa 🙂 Blir mest troligt inge utomlands för oss i år när mamma är sjuk, man vet ju aldrig om hon blir dålig av cellgifterna helt plötsligt även om det just nu går över förväntan & åt rätt håll så att säga. Herregud nu blev det här ett halvt mail men ville bara kika in & säga hej & skicka lite slirrisar till den där snygga damen i svart & brunt (jaja du kan väl få en du med då 😉 Ha det gott!!
Hej Eva! Long time no see.. Först & främst vill jag beklaga sorgen såklart, aldrig kul när någon måste lämna jordelivet ;( Hoppas allt är bra annars med dig & Bäzta & att ni får njuta av mkt vårsol där nere. Med oss är allt bra, just överlevt magsjuka & båda jyckarna löper, 2 veckor kvar tills vi slipper det. Snön smälter sakta men säkert bort & man börjar vakna till liv mentalt igen själv 😉 Har stängt ner bloggen totalt som du kanske märkt, när det gått över 3 månader & man inte fått in ett enda inlägg (noll inspiration) så tyckte jag det var dags att ta farväl. Inte specielt många som orkade följa den heller när det kom inlägg så sällan. Du har väl fortfarande kvar min mailadress? Hade varit trist & tappa all kontakt tänkte jag. I sommar kanske vi bilar neråt i brist på annat, hade varit skoj & ses då & låta syrrorna hälsa 🙂 Blir mest troligt inge utomlands för oss i år när mamma är sjuk, man vet ju aldrig om hon blir dålig av cellgifterna helt plötsligt även om det just nu går över förväntan & åt rätt håll så att säga. Herregud nu blev det här ett halvt mail men ville bara kika in & säga hej & skicka lite slirrisar till den där snygga damen i svart & brunt (jaja du kan väl få en du med då 😉 Ha det gott!!