Nu har Bäzta börjat få gå med Emma o Rex. Bilder finns i dagisbloggen . Både Tobbe o jag funderade lite när det stod att Bäzta hade lite mer fart i benen idag. Hm, vi brukar få hejda hennes fart…Men när hon går på dagis så har de gått efter de andra hundarna först så att hon fått gå och lukta in deras kissfläckar. Nu tyckte hon visst att hon känner dem tillräckligt. Men det är skönt att inte behöva gå så extremt s a k t a hela tiden även om vi inte får ha vår normala promenadtakt riktigt än.
Jag hade kokat lammbullar till Bäzta igår. Ikväll när vi varit ute i velam i regnet o jag nyss kom hem, fick hon en bulle i kongen. Hon ligger snällt o försöker slicka ut lilla lammbullen. Sen när jag precis ska ta fram mobilen för att ta kort reser hon sig med kongen i munnen o släpper den i golvet med eftertryck. Lammbullen åker ut, hon käkar upp den nöjd o blänger surt på mig typ Varför ska du göra allt så besvärligt för? Varför inte bara ge mig den rakt upp o ner? Hon var glad för att vi var i velam. Som jag. Det är så avkopplande där. Särskilt när det regnar är det nästan tomt på folksmiley. Det är vi och några hurtiga löpare.

I helgen hade vi aktiviteter med hundungdom i Nacka. De fick pröva på detta med tjänstehund. Tror de flesta tyckte det var roligt. Sista leken var hitta Lasse. Han hade gömt sig i en klippskreva under ett träd. Några var jättenära att hitta honom när” busarna” beodrade dem att ta en minuts strafftid. Sen upplyste jag dem om att hade det varit på riktigt hade de dött, eftersom de hördes lång väg o skulle skjutits. MEN det roliga var att då blev det direkt svårare för mig o Maud, som var andra busen. De lyssnade faktiskt och blev tysta. Här märkte Maud och jag att vi saknade hundarna. Stella löpte o fick vara i bilen o Bäzta får inte gå riktigt så mycket kuperat ännu. Ikväll kunde jag dock använda mig av henne. Jag vart för ovanlighetens skull kissnödig i skogensmiley, satans kafffe. Men band upp Bäzta vid ett träd i mörkret under tiden. Vi har inte tränat henne så, i och med hennes matallergi, men tränar på kul ibland. Hon stramade upp sig direkt o spanade ut i skogen. När vi sen var klara och det var dags att gå tillbaka visade hon att det var folk i motionsspåret. Ljuvligt med hund. Det är så SYND att hon inte tål all mat, fast å andra sidan vet jag inte om hennes armbågar hållit för tjänstgöring. Jo, förresten det hade de nog efter konvalescens o rehab. Nå, vi kör på kul!
Vi har hunnit med att göra äppelmos också. Ett antal kilo blev det! Mums!Nu ska jag fixa lite sen lata mig. Godnatt!