Idag har skolan startat, och vilken fin dag! Har ju jobbat på många ställen men inte sett sån här fin skolstart. Vi samlade alla barn, rektor Anne höll tal på scenen, sen gick all personal upp på scenen (utescen) och sjöng för barnen. När vi sjungit gick vi ner till barnen igen, och så gjorde vi raketen, o släppte ballonger. Det är miljövänliga ballonger som bryts ner. I dessa sitter ett kort från varje klass. Förra året var det tydligen så att ett gäng ballonger kommit ända till Åland, o de som hittade kortet hade varit snälla alltså och skickat svar till oss. Adressen står på korten. Efter det är det servering av glasstrutar. En sak har jag dock konstaterat och det är att inga barn får vara bakom mig! Inte lätt när det är några hundra eller hur? Även att vi är många vuxna, och vi är duktiga på att sprida ut oss så har två lyckats bryta hand och ben precis när jag vänt mig om! I förra veckan tittade jag på en tjej som klättrade jättebra. Hon hängde i ställningen, låg sådan, och höll på precis som jag själv när jag var i åtta-års åldern. Sen inser jag att det är en jag inte ser o frågar en annan tjej. “Där sitter hon Eva”. Precis bakom tjejen jag nyss tittat på så jag går runt för att kolla att allt är ok. Då hör jag gråt bakom mig. Tjejen som nyss hängt o klättrat har landat fel. Hennes vänstra hand ser inte ut som den högrasmiley. Ringer vårdcentralen o föräldrarna så möts vi däruppe. Så nu hittar jag dit. Idag när en tjej skulle till glassen föll hon över en stubbe. Vi var 4 vuxna där, kunde ingen av oss sågat av stubben när hon kom springande… Ja, nu är det inte nån som anklagat oss med det på något sätt men visst är det typiskt? Hon var också precis bakom min rygg. Helt övertygad var hon att hon brutit handen. Handen såg inte konstig ut på något sätt, hon kunde röra den. Det gick inte över så min kollega gick o ringde mamma. När jag skulle åka kom de och hämtade hennes saker. Det var brutet, på två ställen men i ARMEN… och den hade jag ju inte klämt o vridit på eftersom hon klagade på handen….När vi sen skulle samla de i våra mindre grupper så insåg jag först när jag skulle skriva detta inlägg varför jag absolut inte ville att någon skulle sitta bakom mig. Inte bara för att jag inte ser dem, utan för att båda som gjort illa sig varit bakom mig. SÅ kom ihåg det. Vad än ni gör-gå inte bakom ryggen på migsmileysmiley!
Nu ska jag laga middag, sen får jag se om jag åker o springer ikväll. Min kollega ringde nyss o undrade om jag ville börja tidigare imorgon så jag fick mer tid på eftermiddagen innan vårt kvällsmöte. Vi har inte många så, men vi är helt nytt arbetslag o måste ha tid att sitta “barnfritt”. Jättebra att hon kollade så imorgon börjar jag kl halv åtta istället för halv tio! Tjingeling!