Ja, att det varit en konstig semester på alla sätt o vis är ju helt uppenbart för jag känner mig inte direkt utvilad i skallen. Eller fokuserad. Idag letade jag efter bilnyckeln x antal ggr. Även när jag skulle hem Jojo hjälpte mig leta i bilen i framsätet ända till vi båda insåg samma sak. Den satt i tändningslåset. Jag satte ju i den för att Bäzta skulle ha sin fläkt på o radion pratade så fint o ändå…Jajasmiley. På måndag börjar jag jobba igen, nya jobbet. Känns bra även om jag hade kunnat vara ledig hela augusti o halva september….om jag hade haft gott om kosing. Apropå kosing letar vi ju bostad närmare jobbet så jag inte får så långt att åka, men framförallt som sagt, för att komma närmare grönsakslandet. Marknaden har ju också semester men det kommer väl igång om ett par veckor.
Idag var vi o spårade. Jag kollade hur lång tid det tog till jobbet “utan störningar” och det tog 23 minuter laglig fart. Sen mötte jag upp Jojo o la spår i Älta. Bäzta o Nora fick på ängen och jag gick ut till Leya. Bakom JH, där jag brukar gå vilse….insåg när jag gått ut att jag inte hade hjälp av solen. Insåg också att jag redan var osäker på hur jag skulle ta mig till bilen. Ja, jag kan gå helt om, men då förstör jag ju spåret jag just lagt ut, o det vill jag ju inte. Hm, masten. Nä, hur kan en mast man ALLTID ser annars plötsligt försvinna?? Nå, jag knatade på o kom sen till en stig. Visste faktiskt tom vilken. Trodde jag. Gick ut ett par meter o kände att jo, det är rätt. Jag ska höger. GIck tillbaka igen o vinklade in. Ska bli kul att se hur Leya löser detta. Sen vek jag bara in o la hennes slut, för att sen fortsätta på stigen. Fortfarande ingen mast….Kom fram till en skylt “tuppstugan”. Bra. Men jag har aldrig sett den skylten….Gick vidare. Ny skylt, mot Hellas med pil från det håll jag kom YES!! det var rätt. 2 minuter senare var jag framme vid vägen o hunnit ringa o skrämma Jojo litesmiley Tja, Snoris hade tagit sitt spår bra, sen fikade vi lite o sen var det dags för Bäzta. Enl Jojo såg jag skitnödig utsmiley. Hade nämligen tagit Astas gröna sele. Sen hennes gamla tömmar runt mig men det blev lite kort o med Bäzta som låg på framåt fick jag bromsa lätt knäböjd…Haha. Sen vid nästa apport så bytte jag tag i tömmarna o såg normal ut igen! Detta spår ersatte hennes morgonpromenad. När vi sen kom tillbaka var det Leyas tur. Hon gjorde bra påsläpp, tog de vanliga antalet apporter. HON gillade mitt snåriga spår o tuffade på. Jojo o jag var dyngsura. Jag fick välja när jag gick ut mellan sumpmark eller berg. Var osäker på om Jojo tagit med gummistövlarna så jag tog berg. Där var det senare ormbunkar som var lika stora som vi. “-jag ser bara en lina” hör jag Jojo flämta…Nå, Leya gick i huvusak bra i spåret men genade vid ett ställe o kom fel. Men jag vet ju var jag varsmiley, (o blev glad när det visade sig att det var rätt dessutom) så jag bad Jojo låta Leya patrullera av området framför där jag stod. Hon gjorde så o drog sen rakt upp höger, där hon fått vind på min apport. Duktig Leya!
Nu på eftermiddagen har jag fixat lite i hallonlandet. Bäzta har fått ligga i utehagen o sen tog Tobbe henne runt en kvartersprommis. Jag har slipat klorna på en tass. Hon har blivit bättre nu igen. Har inte så många “Åsikter” nu när hon fått göra av med lite energi i sim o spår o sånt. Hoppas armbågen ser lika bra ut, som vi tycker att hon verkar. Så de kan ta den andra o sen vila igen 10 dygn innan rehab på nytt. Nu ska jag tillbaka till hallonlanden medan kycklinggrytan kokar!
Må gott!