Åtminstone idag. Vi kom iväg i bra tid, åkte hem vid 11 o slängde i mig lite lunch o plockade ihop vad vi skulle ha med medan Tobbe rastade henne lite i trädgården bara. Hon fick ju fasta idag o det är väl rätt okej tyckte hon. Rullade ur stan ca 12, strax före, och var framme i god tid så vi hann rasta lite där innan vi skulle in för undersökning. Det är alltid en grundlig genomgång av honom först. Givetvis är det munkorg på i såna lägen. HUR snäll en hund är spelar ingen roll om den har smärta någonstans. Det handlar om respekt för veterinärerna tycker jag oavsett vilken storlek o hundras man har. Han klämde o tryckte men inte ett ljud sa hon lilla frökensmiley. Men det syntes att hon ogillade vissa ställen. Innan röntgen ville han se hur hon sprang inne i “korridorrummet”. I andra änden är det reparationer på andra sidan dörren och när plötsligt borren började låta vart hon sur o morrade rejält o skällde på den. Fick sova en stund och sen röntgas i olika leder armbågar bog och hasleder. Ingen hasledsosteochondros, gladde honom mer än mig som inte riktigt fattar vidden tror jag. Men är han glad för en sån sak så är jag det ocksåsmiley. Däremot var armbågen, högra, lite pålagringar på. Linjen skulle vara rak, men den var lite ruggad. Eftersom detta ofta också innebär osteo…dros..(måste nog lära mig stava till det) är det läge för en titthålsop. Det finns goda prognoser när det är så lite om vi gör det i god tid. Den fjortonde funkade dock inte alls, eftersom vi ska till Kalmar den 15 och det blir då lite för mycket stök runt omkring. Det fanns en tid den 25 också. De skulle ringa från remissavdelningen. Hoppas ingen annan hunnit bli erbjuden den tiden…
Det som sen får gälla är rehab och vi får diskutera med honom vad som kan vara lämligt att köra. Spår funkar ju alltid för det är ju mer “kontrollerat” medan söket är mer fritt. O Bäzta är ju inte riktigt den där hunden som tänker att ” jag får nog springa runt det där stenröset till figgen så jag inte skadar migsmiley“det är nog ingen i o f s. Men vi får se som sagt. Cilla o jag konstaterade att vi får åka runt till klubbarna o kolla deras sökbanor. Men appellbanor är i regel rätt snälla så. Men i september kan vi glömma…Visst är det trist, hon är bara tre år. Men enl Sjöström är det just armbågarna som är deras största problem. Glömde fråga varför. Får ta det på nästa besök. Nu ligger fröken vid mina fötter o är nog lite “bakis”…jag är trött efter resan o mår illa också av allt kaffe jag hällt i mig. Vi ska titta på CSI nu o njuta av vilan….Godnatt!