I fredags eftermiddag kom Cilla och lämnade Lava hos oss, de var iväg på kryssning och nu skulle det bli full fart på Värmdövägen. Tur det finns kompostgaller. 2 busfrön varav ena, min, har jättesvårt att koppla av om det händer grejor runt omkring. Halt var det ute så att låta de springa i trädgården o rusa av sig var inte att tänka på. Väntade med prommis tills Tobbe kom hem, men rastade bara Bäzta en stund då Cilla åkt. Hundarna lekte o busade inne men sen plötsligt så låg båda stillsmiley. Jag blev paff! Det hade gått ungefär en timma sen Cilla åkte o de båda tjejorna låg o vilade. Jag med, passade på med en kopp kaffe! När Tobbe kom runt 16 snåret åkte vi ner till Velam o gick i skogen, för att inte ha för mycket trafik omkring. Men samma där, de var inte alls några yrväder. En sak jag också är väldigt stolt o glad över denna helg är Bäztas gästfrihet. Lava har legat i soffan mellan mig o Tobbe. B kommer fram o nosar sen tar hon en fåtölj istället. Lava lägger sig i B;s Biabädd, hon lägger sig där det är ledigt hela tiden. Inte ett enda försök att säga att “hörru, den är min, din fäll är därborta” utan hon har låtit henne vara där hon ärsmiley,snällaste sötaste Bäzta! De har ömsöm lekt, ömsom vilat. Har det blivit för livat i våra tycken, så har vi bara behövt gå fram o knäppa till med fingrarna o säga att det räcker så har de slutat. Det har ALDRIG funkat innan kan jag säga!

På lördag morgon skulle vi gå till kondis med hundarna o köpa frukostbröd. Plötsligt ser jag hur Bäzta markerar diket. Tittar dit o ser ett par skor o jeans. Tar ett steg till o ser resten av kroppensmiley. Samtidigt säger Tobbe som går bakom att det ligger nån i diket. Jag har sett sa jag, tog Lava också så han fick gå ner o se om han levde. Jo, men vi får ringa ambulans. Ber Tobbe ta båda så gick jag ner för att se om han var kontaktbar innan jag ringde. Inget svar på 112?! Nå, killen svarar plötsligt o vaknar till. Han var rätt dragen dagen innan uppenbart. Hade ingen aning om var han var, eller hur han kommit dit. Pratade med honom, han visste var han bor. Gick upp men fick sätta sig. Bad honom om tel nr till föräldrar så de kunde hämta honom. VIlket jag inte fick såklart, i det skicket vill man nog inte bli sedd. Han tänkte nog nyktra till. Jag försökte tala om för honom ungefär hur han såg utsmiley men han ville inte bli hämtad ändå. Nå, han kom så småningom ¨på fötter o kunde gå någorlunda rakt fram. Men inte så konstigt att han behövde samla sig när han legat ute troligtvis halva natten. Tur det inte var minusgrader. MEN stackarn. Saknade inte någon honom?Välvårdad i övrigt, bra klädd vilket nog hjälpte honom under natten. Men ändå? Troligen trodde väl föräldrarna att han slaggade hos någon kompis. Nå, skönt att det inte var natten till idag då det varit kallare inatt.

Idag har Lava åkt hem igen. När de åkt var vi till Björnö o gick, jättefint är det och jag laddade mina batterier vid havet som vanligt. SKÖNT!! Skulle kunnat tälta där! Sen hade isen spruckit vilket fick mig att vilja ta årets första dopp men hade inte några ombyten. När vi kom hem satte jag en bulldeg, Bäzta vilade. Vi gick ut i trädgården och plockade skit. Bäzta gick o satte sig vid grinden, bara satt där säkert 7-8 minuter o tittade ut. Väntade på Lava? Hon har aldrig bara suttit så tidigare. När jag sen sa att nu går vi in så följde hon med, men slängde en sista blick på gatan, ifall att, men näsmileyingen Lava….Nu ska vi ut på kvällsprommis. Avslutar med några kort på brudarna!