Just idag, men kl är mycket nu, så det skulle stått ” just igår”…Fredagen den 13:e..

Jo, jag har varit så less för allt regnande o varit sur för att vi inte fått vinter. Idag blev jag toklycklig på jobbet o sa till kollegan att snön o kyla är bästa antidepressiva medel jag kan fåsmiley! Glad i hågen hemma insåg jag att det ju finns en biverkan o det är halka. För ett par senkvällar sen blev Bäzta o jag attackerade av två små jävla chihuahuorsmiley. Den gången gick det bra, jag höll in B och tog ett stamp med ena foten samtidigt som munnen upplyste matten längre bort om hur JAG tänkte försvara min egendom= Bäzta. Vågar inte tänka tanken på att de kommer en gång till o det är halt. Jag åker ner till Velam. Parkerar första parkeringen och tar ut Bäzta. Har inte ens kommit ut på gångvägen förrän jag inser att skridskor varit en bra idé. Det blir bättre sen tänkte jag o låste. Bäzta gick fint. Nåt i mitt röstläge tycktes få henne att förstå. Det är alltså snöstorm. Blåser satan på tvären så vi var ju rätt ensamma gudskelov. När hon står o luktar vid en lyktstolpe fortstätter jag gå…eller inte. AJ!! Bäzta vänder om skitförbannad o tror att nån gjort mig nåt. Ska sen lägga sig mig för att fjäska. Får undan henne o jag funderar på hur detta ska gå. Tänkte gå hela vägen ner, runt motionsspåret o tillbaka, så gör det så satans ont att jag bara vill vända. Den rundan är ca 4,5 km. Men det kan jag ju inte. Jodå, det finns godis i fickan, svär över att jag inte tog mina icebugs, men tänkte hemma att det är ju grus, och motionsspår- hur halt kan det vara? Nu visste jagsmiley. Knatade ner, hela varvet. Mest på vilja o jag kan lova att lilla B uppförde sig! Henne kan jag inte klandra det minstasmiley. Tillbaka igen till bilen drygt en timma senare börjar det bulta konstigt i knäet o jag har lite svårt med kopplingspedalen o saknar C5, för auto…Men en sak. Kl var inte mycket, ca 20 när jag kom tillbaka, men jag mötte ingen annan på promenaden, några kom o hämtade folk från stallet men inga som var ute med sina hundar. Undrar om det kan ha varit vädret? Jag vet vår gamla köksa, Marianne. Hon har gått i pension, men när jag hade med Asta o Chilra i bilen en gång så ösregnade det. När jag sa att jag skulle ha rast o gå runt sjön så tittade hon o frågade om mina hundar behövde gå ut i sånt väder? Hon hade iakttagit genom fönstret där hon har sin arbetsbänk att soliga dagar var det jättemånga hundar ute, men de verkade inte behöva gå ut i regn!Kan tillägga att Asta gärna slapp. Hemma kunde hon ställa sig på trappen o bara glo, sen gå in. Chilra däremot ville gärna gå oavsett vädersmiley. Men Asta var ju en riktig Hertiginnasmileysmiley

Inget sök alltså imorgon. Mitt sköna ullfrottéunderställ gick hål på, knäet gick lite hål på, nacken är stel och knäet har vuxit- på utsidansmiley!Alltså inte rakt framifrån där såret är. Skumt. Jag har tröstat mig med knäck o Whiskysmiley.Vilken tur i alla fall att vi slapp massa arga småhundar! Vet att Cilla haft otur ett par ggr med schäfrar som inte kunnat bete sig utan varit riktigt otrevliga. Här i Björknäs är det de små, samt en ilsken Labbe som jag är osäker på om den finns kvar, har bara sett henne gå med den ena. De små brukar jag kalla för äckliga moddsträngar i flexi, för de ser ut som små moddsträngar i snön. Och ägarna har ingen koll eller tar in dem till sidan utan de får fara omkring kors o tvärs gläfsandesmiley. Men sen finns några trevliga halvstora som inte alls säger att de ska döda oss utan uppviglar till lek istället. Då går Bäzta o gnyr hos mig, hellre detsmiley. Nä nu ska jag försöka sova lite, godnatt allesammans