Det är skönt att vara ledig dagen före såna här helger. Igår hade jag som intention att komma till Maxi när de öppnade. Något senare gick jag förbi tv:n o upptäckte att en gammal favorit snart skulle börja. Die hard. 1 och 2 gillar jag. 3 kommer jag inte ens ihåg o 4 var inte nån favorit. Men nu var det ettan. Bruce Willis får man ju inte ont i ögonen avsmiley, och Alan Rickman är kanske ingen skönhet, men jag gillar honom. I Robin hood gör han sheriffrollen fantastiskt bra. Han har utstrålning som heter duga! Bäzta tyckte dock att det var jobbigt att vara uppe så länge, ville ha sin nattmacka men insåg att jag inte tänkte röra mig från soffan så hon kurade ihop sig bredvid. Filmen slut ca 01.15 och jag var INTE på maxi när de öppnadesmiley. Nu har jag dock handlat allt som ska handlas. Bäzta och jag har också varit på ordentlig promenad i ca 1½ timma i velam. Skönt. Så tyst o stilla sa jag till Jojo när hon ringde. Mörkt sa Jojosmileysmiley. Skönt sa jag. Inga skrikande ungar eller smällare. 10 min senare blev vi omsprungna av en motionär med hund som Bäzta tyckte var läskigt och trodde sig bestämma att de inte fick komma så bakom henne varpå vi tvåbeningar hälsade vänligt o jag upplyste henne om att hon faktiskt inte har rätt att fatta några som helst beslut. Synd sa Bäzta. Men okej, den ser snäll ut kan vi leka då? Men de var ute o sprang så de var redan borta. 5 minuter efter börjar det tjoa ungar från Vikingshillshållet där vi nyss passerat, och sen vart det pang pang. Ja, ja det brukar vara tyst i alla fall. Gudskelov är inte Bäzta rädd, och jag hoppas det inte händer nåt så hon blir det. Caddie ( vår gamla golden) var ju rusktigt skotträdd och det var skitjobbigt, främst för honom såklart, men också för oss att se honom lida. Bäzta blir mer förbannad på dem, vänder upp, blänger och fräser tillbaka. Det gjorde Asta också. Hon skällde ut åskan på somrarna. Kom inte här o komsmiley!

Apropå skrikande ungar måste jag berätta nåt kul. Hos oss skriker de ju vanligtvis inte, det är bara på sina föräldrar. Igår satt jag vid småbarnen och åt. Normalt är vi restriktiva med intag av sötsaker. Men nu var det must kvar som nån plockat fram. När vi ätit klart gick treåringen bredvid mig och lämnade sin tallrik. Jag frågade om han inte ville ha sin must. Då kommer han tillbaka, tittar fundersamt. Jag sitter alltså på huk bredvid så jag är i samma höjd. Han tittar på mig med sina stora bruna ögon, tar ett steg fram och ger mig en puss, mitt på munnensmiley och vänder sig om och går ivägsmiley. Jag sitter med mustglaset. Ordinarie småbarnsfröknarna konstaterade att han nog inte hörde “must” utan puss! Kanske han inte ens uppfattat att drickan hette must? Jaja, söt är han i alla fallsmiley!

Nå, nu är nytt album inlagt från julhelgen inklusive besöket hos kennelmamma.

GOTT NYTT ÅR!!