Men först lite annat. Vi har hunnit med en del sen sist. Hemma är det mest att varva matlagning, o undanplockning med att gå ut med Bäzta o hitta på lite kul med henne. Den lilla damen har inte mått så bra förra veckan. Hon har spytt 3 morgnar i rad, allt mellan halv fyra-halv sex. Upp o torka o ut med henne en sväng. Bara galla. Hon får nattmacka, men är det för långt mellan målen ändå? En av morgnarna hittade jag nåt som såg ut som en svampbit?? Vi har tömt komposten, har hon hittat mumma där, är den svampliknande prylen egentligen en halvkomposterad potatis? Idag spydde hon igen mitt på dagen. Hm, måste nog kolla upp det där ändå. Hon verkar lite låg inne men ute ingen som helst tendens till att vara dålig.

Var o tränade sök i lördags, då hade hon varit pigg natt till fredag och lördag. Hon har mognat lilla fröken. Kenta o Christine som vi hade på kursen var med oss och tränade i lördags, de konstaterade att ”fladdret” hon höll på med tidigare är borta, nu är det bara arbetsiver. Tilläggas ska att det var kallt i lördags morse, jag gick ut som andra ekipage och gick ut med henne strax efter att Marianne gått iväg. Eddie brukar vara snabb så det blir nog inte så lång väntan. Tog på en tröja till eftersom det var kallt, gick med Bäzta fram o tillbaka o tränade lite medan vi väntade. Då blev jag också varm o ångrade att jag tagit på extratröjan. När vi kom upp kände jag att jag måste ta av den innan vi kör. Bäzta hade då väntat på plan en bra stund, även om vi sysselsatte oss. Sen fick hon sitta och vänta medan jag hivade av magväska, jacka, tjocktröja, på med jackan o magväskan, på med tjänstetecken och fasta rullen. Hon satt snällt med svansen dunkande i backen. DET ni! Dock märkte vi att hon inte ska tas ut så, då hon är lite för het. Hon ska värmas upp på vägen, upp men ska inte vänta för länge. På kvällen var vi ute med Marie (syrran) och Sten som varit i storstan över helgen. De var förbi här en stund i förmiddags för att se våra renoveringsarbeten.

I kväll tänder vi ett extra ljus här hemma. Världens bästa Meja har fått gå över regnbågsbronsmiley. Ärligt talat har jag inte riktigt förstått det än, även om vi visste att det nog inte var långt kvar. Meja som på första vandringen då vi gick ;Cilla, Peter, Meja, jag, Tobbe o Asta. Asta var vuxen o Meja var unghund. Blåbärsplockare som bara dök upp som MH overaller skälldes ut och vila var överskattat. Meja som glad i hågen hängde med på alla äventyr o la i både femte o sjunde växeln om så behövdes. Meja som hemma hos oss skällde ut mördaren i köket. Tobbe o jag konstaterade att Cilla o Peter nog inte använde brödrost… Vet inte riktigt hur jag tänkte den gången jag låg i hängmattan o sa till henne ”kom då” medan Tobbe o Asta sysslade med annat. Meja hoppade glatt upp till mig och vi snurrade runt ett varv innan vi landade i backensmiley. Det var inte min bästa idé. För en tid sen blev hon sjuk o fick Addisson o vi var rädda att hon skulle lämna oss alla. Sen har hon piggnat på. Nu när Cilla sa att hon inte ätit, världens hungrigaste hund(?) så ville jag nog tro att det var en tillfällig formsvacka. I fredags fick jag veta att hon fått somna in för gott. Sov gott Meja! Zita, Lexus och Asta tar hand om dig i änglahimlen, Det finns massor av köttbullar där! Nu när jag skriver så börjar jag nog förstå, för mina kinder är våta…