Nu har vi varit ute på vår första inte-tävling tillsammanssmiley!

I torsdags lunch hade jag en liten fröken snurrandes runt benen när jag kom hem. Tobbe hade varit ute med henne så hon var klar. Hon blev inkörd i bilen medan jag packade klart i Peps, sen rullade vi söderut. Efter att ha stannat som hastigast hos pappa o Kerstin o druckit kaffe med smarrig äppelkaka o vaniljsås, rastat Bäzta så rullade vi vidare o kom fram till Stensö strax efter 22. Hade glömt HUR fint det är där. När vi installerat oss tog vi en prommis med Bäzta. Syrran hade rätt, det är inte fullt så många kaniner längre i stansmiley. Men en skuttade förbi på gräset. Förvånansvärt nog brydde sig inte Bäzta. Men på väg hem fick hon syn på nåt. En igelkott. Hon hade uppenbart glömt hur de kändes men när hon närmade sig, för det fick hon, så ångrade hon sig o följde snällt med oss tillbaka till Peps. Fredagen ägnade vi åt att gå lite på stan. Träffade syrran, mamma o Bengt-Allan som bjöd på lunch, sen hann vi se Elin liten snabbis innan vi åkte vidare till husvagnscenter o kollade en stund.

Kl 18 på kvällen var det dags för invigning. Tidigare hade jag lovat att lotta åt Jojo också, de skulle inte hinna. Under fredagen ringde Cilla o undrade om jag kunde lotta åt Anita också. Japp, tyckte jag på. Tror alla visste vem jag var rätt snabbt. Den där tjejen som sprang fram hela tiden. Först skulle vi hämta startlappar och program. Sen skulle vi lotta, efter lite tal och så. Det var upplagt så för att så många som möjligt skulle hinna. Men jag fick heta både Eva, Johanna och Anita. Några undrade hur många hundar jag hade med. Jo, om jag inte lyckas i eliten (Jojo) så prövar jag i Lägre (Anita), funkar inte det så kör jag Appellen! Sen vann vi lite också, redan där. Det var oerhört trevligt anordnatsmiley.

På lördagen gick jag runt rastlös som en duracellkanin. Det är SÅ tradigt att smiley. Och vi skulle inte starta förrän 14! Platsliggningen nollade vi, men hon stör ingen annan, utan går direkt till mig, missnöjd. Vet att det är fel, o lägger sig vid mina fötter. Mitt mål var i alla fall hela helgen, att jag skulle träna på att när det går fel, försöka lyfta henne till nästa moment. Och jag lyckades med det känns det som. På budföringen sprang hon. Hon sprang fort och glömde stanna o kanade in i domarnasmiley, heeeeej, står NI här också! Det var som tur var snälla domare, som sett en sportbil genom kurvor. Vi fick 8 av båda. Nu var det slut för den dagen. Vi åkte hem till syrran, Sten och ungdomarna får jag väl säga nu, både Alexandra och Jacob är stora. Bara så ni vet allihop; Östersjön+Kalmarsund=Östersund, eller hursmiley!? Var där en stund sen åkte vi till campingen och gick med bus, duschade o sen till SM middagen. Jättegod mat var det, kalas

Och trevligt i övrigt också, men tidig kväll, för vi skulle upp tidigt och spåra. Jag vaknade riktigt tidigt o Bäzta tyckte det var i tidigaste laget så hon snodde min kudde o snusade vidare medan jag gjorde i ordning mig. På klubben började nästa väntan. Men inte så mycket då. Kolonn till Kristvallabrunn allesammans. Jag fick en jättefin äng att spåra påsmiley! Hur det gick? Jo, hon har ju sin nyfikenhet o början var lite flamsig. Men sen tog intresset för själva spåret över, och efter första apporten jobbade hon riktigt bra. Som tur är, för första vinkeln var svår, hon snurrade där, ja det kändes som 2 min men det var det säkert inte. Hon bestämde sig dock sen och det syntes väldigt väl när hon fick fästet. Det var som att dra in en fiskelina, kul! Andra apporten och sen andra vinkeln. Den var klockrensmiley. Jag undrade om domarna såg det så långt ifrån. Jo, det hade de gjort. Fick höra att om de kunnat hade vi fått en tolva där, men 10 är ju max. Nå, summan på spåret blev alla apporter in och 8 av ena domaren, samt 8,5 av andra!

Sen efter lunch var det dags för lydnad. Hon kändes bra när jag tog ut henne o vi värmde upp lite, men sen var det väl lite småmissar här o där. Mitt mål lyckades jag hyfsat med. Lyckades vända henne efter momenten att hon var världsbäst o startade nästa moment. Men hon fick syn på nåt sen o låste. Här började jag bli lite nervös o det måste jag jobba med. Det var toleranta domare som vet hur mycket som kan fladdra i ystra unghundar och säkert också hur nervöst det är för förarna första tävlingen. TACK alla domare o tävlingsledare Anna för ert lugnsmiley! Jag vet vad vi har att jobba med. Men trots lite missar här och där fick vi ihop till godkänt. Jag hade roligt med Bäzta trots hennes små låsningar. Det var synd på hoppet, vi har fått till riktigt bra annars tycker jag. Men det var nog tur att vi inte klarade uppflytt. Jag hade nämligen lovat att klarar vi det, ska jag klippa kort, med skålformat högst upp på huvudet, o färga grönt! Pust, tänk om hon klarat platsliggningen och fått mer på lydnaden, shitsmiley! Måste börja tänka på vad jag lovar! Nå, när det sen blev prisutdelning visade det sig att vi hamnade på pallen! Inga toppoäng alltså, men ändå pallplats! Hann inte hämta Bäzta för jag trodde aldrig att jag skulle stå där på vår första tävling! Nu började Cilla o Jojo att jag nog får färga håret o klippa mig ändå. Nä, uppflytt sa jag. Pallplats hörde jag, sa Cilla. Du hörde FEL! Sa jag. MEN nu har jag ändå faktiskt idag, klippt mig! Var trött på mitt långa hår. Det var väl helt ok, men så platt! Nu är det sovdags! Natti natt! Fler foton kommer i album senare!

Jo förresten, Grattis systerdotter Alexandra som tagit sitt körkort i måndags!Efter prisutdelning åkte vi hem till pappa o Kerstin. Meningen var att Inger, min gudmor skulle kommit också men hon hade för ont i kroppen. Efter att ha gått motionsspåret med Bäzta, o duschat var det middag. Jag skulle åkt in till Inger men var helt slut, så vi tog det på vägen hem på måndagen istället. God mat och vitt vin sen var det soffan. Kl 21.15 frågade jag om det var ok att gå o lägga sig så tidigtsmiley. Såklart det var. Sov bra till ca 06 sen vräkte regnet ner, o jag var pigg. Men mina regnkläder var kvar i bilensmiley. Kl 7 trotsade jag o gick ut, hämtade de o sen gick jag en runda med Bäzta. Vi blev kvar hos Inger till kl halv två eftersom hon fått insulinkänning. Efter att ha sett till att hon fått mat i sig o var “klar o redig” som hon o jag brukade skämta om förr, så åkte vi hemåt. I Valdemarsvik var det rastning av Bäzta o kaffekokning i Peps! Rätt som det är så är det ett fantastiskt, bekant dånande över huvudet. Jag vrider nästan nacken av mig. Ett JAS plan, det måste det varit för Viggen flyger väl inte längre? Men det är ljudet. Jag blir så lyckligsmiley! Vilken tur att vi fikade just där just då!

Nu ska jag ner till jobbet o göra lite plantid, sen hämta ME grejor, o sist handla innan det är dags för nattprommis. Tjingeling!