Vi har varit på kort spårläger! Jättekul o läroriktsmiley, men jag vet inte riktigt var jag ska börja. Jo, på spåret för första dagen började vi med spår. Det var samling med gruppindelning på fredagkvällen. Linda, Jojo, Cilla o jag hamnade alla i samma grupp. Med oss i vår grupp hade vi Emma och Robin med sin golden Ella, och Kattis med Nemo, visst var det såsmiley? Samtidigt som vi tänkte att det varit kul om vi varit två i vardera grupp så enades vi sen om att det var bra att vi hamnade alla i samma, eftersom två personer kan minnas olika, då är det kanske nån mer av oss som kan påminna om hur det var. Nå, första natten var det några mördare utanför vårt hus, men i stort sett fick vi faktiskt sova. Även Bäzta, efter att hon skrämt bort alla mördarna, kom till ro o sov faktiskt, vilket hon inte brukar fixa första natten. Vi började alltså med spår och Bäzta hade fått ett bra spår, med ofrivilliga förledningar i form av bärplockare. Samt förvirrad spårläggaresmiley. Jag fick beröm för att varit lugn o låtit Bäzta jobba trots att spårläggare trodde att hon nyss missat slut. Det var inte alls slutet utan det tog hon sen. Det jag ska jobba med konstaterade vi då, var att försöka ge motstånd, tryck, i linan fast hon går på längre lina än tidigare. Dag två hade hon fått utmaningar i form av lite fler o klurigare vinklingar. Nu märktes det att hon började bli trött, blåbärsplockarna som alla hade i sina spår, var rätt snurriga. O nu märktes att vi ska arbeta med förledningar. Men sista vinkeln som Tomas trodde skulle bli för mycket för henne, den klarade hon galantsmiley.

Spåren dag 2

Jag som har så svårt att veta var jag går, såna här tillfällen måste man snitsla. När jag lagt ett trappstegsspår, som inte fick bli för långt, hade jag inte sett nån bil på vägen. När vi gick det sen så hade markägaren varit förbannad på alla bärplockare som snitslade. Han var där o bad tusen ggr om ursäkt att han tagit ner alla snitslar!!!Satan. Några trodde att jag gått in samtidigt fast mittemot deras. Jag trodde inte det. insåg senare att jag noterat att jag inte var så nära nån bil. Klart jag inte var, markägaren var ju inte där då smiley! Nå, efter dividerande så provade vi, för jag visste att jag satt en snitsel i en liten grantopp, o Cilla visade att där de andra trodde jag gått in, där var det faktiskt en liten gran. Nog hade de rätt alltid, O se så fint Ella tog det! MEN det blev väldigt jobbigt för henne då markägaren gått fram o tillbaka o plockat, för även att jag var osäker på var jag gått in, så visste jag hur jag gått, som en liggande stege. Men, hon fick lyckas en bit o det var viktigast! Ibland går det på tok. Linda o jag ska nog gå på målade sträckor, typ parkeringsrutorsmiley! Jag tog inga kort i spåren. Brukar bara bli massa rumpor!

Lydnaden

Första dagen var vi tillbaka i klubbstugan till lunch, efter att ha gjort startordning, jag ville helst gå sist vilket jag också fick, så satte vi igång, 15 min var ca. Har tagit massa kort, o min kamera har legat o jag bett andra fotografera också. Jag har varit jättenöjd med min kamera innan, men tycker bilderna detta år varit bleka o dassiga fler av dem. Ska göra fotoalbum senare men lägger in några kort nu. Efter spåret första dagen åkte Jojo, CIlla o jag till Ica en snabbis innan lunch. Jag har alltså inga kort på Kattis träningsmiley.

Jojo tränar framåtsändande tror jag

Linda tränar störning

Cillas träning första dag hade jag inte kort på, för då hade hon precis före mig, o jag förberedde Bäzta då. Men VAD i HELA FRIDEN tränar Emma

När det var min o Bäztas tur, tre pass var hade vi första dagen, så körde vi framförgående, apportering samt hopp sitt hopp. Framförgåendet ska jag klicka in, jag lägger in foton senare, i albumet. Men vi märkte att vi måste byta ord. Före för henne betyder full fart fram. Framför provade vi också, men det var för likt före. Cilla föreslog kort o gott “fram” vilket jag ska testa. På apporteringen visade hon sina små ha-begär. Detta resulterade i en lekövning som hon uppskattade ordentligt, o det gav resultat även i spåret dag 2. Hon brukar ha passiva markeringar, men söndagen kom hon in o lämnade!

O hopp sitt hopp. Tja. Hon är fantastisk. Patrik Sjöberg släng dig i väggensmileysmiley! Hon har gjort om det momentet till hopp LIGG hopp. Vi fick börja med att visa att hon kan kommandot “sitt” på avstånd. Jodå, helt ok! Sen visade vi hur det brukade gå till. Därefter tog vi bort bollen o hon fick sitt o godis istället. O Eva som höll i lydnaden konstaterade att höjden var inget problem…

Men tekniskt finns det att jobba på…

Jag har tagit ut för stort avstånd, för att hon själv ska få avgöra var hon ska ta sitt avstamp. Detta klarar hon inte av, vilket är tydligt. Jojo har lagt ut avstampsbräda som man gör till hästarna, o det har funkat hyfsat. Men vid genomgången på söndagen menade Tomas att jag nog inte behöver oroa mig för att gå närmare hindret, för hon är ju en spänstig typ av hund! O visst är hon det! Nu är det dags att ta ut denna spänstiga hund på kvällsprommis. Inte för att hon tjatar direkt. Ligger i skinnsoffan men jag vill gå o lägga mig för natten sen. Imorgon kommer Ullis en snabbsväng. Jag vill ha hennes kökssoffa som hon skulle kasta, o hon behövde en frys, så hon får vår gamla frys som ännu funkar.På onsdag får vi besök av min kusin Peter med söner, Erika förstod jag som i alla fall, kunde tyvärr inte hänga på i år. Nå, det tar alltså ett par dagar inna jag kan lägga in nytt album på hemsidan.

I helgen fick jag också ett tråkigt besked av en vän. Tänker på er o lider med er, KRAM!