Vi funderar o funderar på varför vi inte får till vår lek, som jag vill. Cilla o Jojo har funderat, Bäzta är väldigt försiktig och släpper lätt. Jag får samtidigt inte kampa hårt med min nacke. Hur att göra? Vi har även funderat runt hennes trotsperiod, att ha koll på allt, i sista inlägget funderingar om mörkerrädsla. Där fick jag infallsvinkel av Christer att Busa är likadan i sin skendräktighet. Ojojoj. Nu har jag förvisso en “snäll” liten fröken. Men detta är ju inte för evigt. Hon tar för sig för mycket trots att vi tycker att vi håller henne kort. Och hjärncellerna jobbar på så jag måste ut o färga håret snart igensmiley.
I söndags var Sussi här o kollade på Mh eftersom det var länge sen hon körde och snart nu ska köra Ixi. Det vi sen pratade om igår var att vi var väldigt otydliga med Bäzta här hemma. Många ord o snurr utan egentlig handling. Och mycket mycket stämmer tyvvärr. Vi har bara inte sett saker ur den synvinkeln. Bäzta får på sitt vänliga sätt väldigt många förmåner. Vi tänker att vi belönar hennes lugna sidor, när hon egentligen kör “shaping” med oss och lyckas tyvärr alltför brasmiley. HUR kan man, efter 3-4 hundar fortfarande gå på den?? Det kan man! Särskilt när man kommer hem från jobbet, har haft mycket att göra o tycker att det är rätt mysigt att istället för att sätta igång med alla måsten, ha anledning att lägga sig o gossa med hundensmiley. För hon ber ju så snällt…..SUCK! Jaja, nu menar ingen, varken Sussi eller vi, att vi inte ska gosa med vår hund. Men hon kanske ska få fjäska lite mer, och framför allt att VI kanske ibland bara ska bestämma för bestämmandets skull om ni förstår?? Sen pratade jag med Ullis på kvällen o konstaterade samma sak. Dessutom så verkar alla våra vara i den fasen nu. Men men, bit ihop o gå vidare. Imorse när hon-i vanlig ordning- hoppade upp i sin skinnsoffa för att rulla runt o jag brukar mysa med henne så gick jag bara direkt ner. Skumt verkade hon tycka o gick efter. Gjorde mat o tog på henne för att gå ut. På promenaden fick hon ibland ligga och jag ställde míg så att hon inte kunde ha koll på annat. Flyttade mig framför henne hela tiden. Skitjobbigt verkade hon tycka. Efter en stund kom det jag hoppats på, japp, små slickningar runt munnnen o kontakt hela tiden. Satte henne o gick. Började leka med repet själv o sa sen varsågod. Kunde även då leka lite “häftigare” vilket hon verkade uppskatta. Men vi lekte bara kortare stunder. Förstår nu ( tror jag) vad Sussi menar med att jag måste “förtjäna henne”. Det handlar inte om att vara hård och höja rösten för att markera o såna saker, utan mer tydlig om att vi inte gör som alltid, utan hon ska göra det vi människor säger! Vi har absolut en lång väg att gå, men börjar bra i alla fallsmiley. Vi har ju lite försprång eftersom vi börjat rama in tidigare, men inte riktigt så det räckte. Ullis o jag pratade även om att backa bandet, strunta i lydnadsmomenten och fokusera på relationsarbetet. I tävlingsträningen kan vi visst använda godis mm. Men när det gäller vardagslydnad är det liv eller död. Bor man då vid stor väg är det ännu mer viktigt att kunna bete sig! Platt Rottis vill jag inte ha!

Ikväll har Tobbe varit ute o sprungit o jag lagade middag. Tänkte uppdatera här och sen jobba lite. Bäzta går nu o piper o tycks undra varför inte jag ligger i soffan o myser med henne. Som vi brukar på kvällarna när jag är trött efter jobbetsmiley. La sig nu i skinnsoffan intill datorn här o undrar hur länge dessa idéer ska sitta i. Vem vet, hon kanske lägger in sina tvåbeningar på blocketsmiley. Nu ska jag jobba, skriver nästa vecka mer rapport. Tjingeling!