Jag trodde aldrig att jag skulle säga så, men Bäzta har fått mig att tycka att lydnad är kul! Ja, då påstår jag inte att hon gör precis som jag säger, men faktum är att hon ÄR förig o rolig. Lite för många egna initiativ ibland måhända, men klarar jag inte det får jag köpa en hund på hjul på Åhléns. Men det får inte bli farliga initiativ. Som när hon ska jaga eklöv på värmdövägen, då blir jag inte toklyckligsmiley. Men när man går på tomten o hon kommer o tigger att vi ska träna, då är det härligt! Hur det gick igår? Jo;

Vi började med att fuska faktiskt medan Jojo o Leya pratade med Annica efter sitt pass. Korta vändningar vänster vänster vänster. YES skitsnyggt. Sen skulle vi transportera oss bort till Annica. OJ Helvete va äcklig pryl som stod framför fötternasmileysmiley tog i allt vad hon kunde av röstresurserna men fanskapet stod kvar! Fram o nosa, hm okej, den får väl stå där då. Det var ett superläskig hundtransportsläp! In på plan o berätta hur vi kört. Gick igenom lite snabbt o provade lite o sen förstod hon vad jag menade. MEN när jag “väcker henne” så går jag också omedvetet in i hennes tempo, dvs full fart fram i livet! Så nu kör vi kort uppvärmning med bara svängar snabba. När hon har kontakt så säger jag “bra” och “Fot” ifall hon behåller kontakten efter “bra”. Därefter sänker jag tempot och jobbar ungefär på samma sätt. Men om hon är samlad så kan jag köra teknik ( Inte om det är vilda västern där jag är). Jag ska inte hålla på med någon form av ljud typ smackande, för det behöver inte hon, utan tappar hon så vänder jag bara snabbt. Sen körde vi apporteringsövningar. Hon har inte varit så förtjust i träapporten, metallen är kul däremot! Men vi har då försökt få in henne genom att ha en positiv belöning som väntar= Bollen. Jag har kastat den när hon varit på väg in. Dock har hon nu börjat vända sig om för att se så inte bollen flyger iväg o hon råkar missa densmiley. Det blir mycket flams märker jag, hon griper inte utan leker lite ibland först. Nu kör vi på koncentration sa Annica. Inte tvångsapportering, absolut inte, utan lydnadsapportering o koncentration för den lilla virrhönansmiley. Först håller jag apportbocken i handen så hon får böja sig för att ta den. När hon böjer sig säger jag ordet apport. Sen håller hon kort tills jag tar den. Det kan jag göra lite till vänster o lite till höger också så hon får söka efter den. Därefter, fortfarande i koppel, sätt henne och lämna i kopplets längd, lägg apportbocken med ena knuten mot mig som I på linje alltså inte – . Detta för att det “bjuder in” hunden att fortsätta snurren tillbaka mot mig. Förstår ni? Det gör jag ialla fall. Nå, tillbaka till henne och kommendera apport. När hon precis böjer sig ner o greppar så upprepar jag ordet apport och backar. Med hjälp av min rörelse får jag in henne i position och sen sitt igen. En övning till är att sätta henne och lägga ut apportbocken längre fram och då i -rikningen. Gå tillbaka o hämta henne. Gå mot apportbocken o när vi precis passerar den säger jag “apport” och fortsätter marchen. Fortsätter mer sensmiley