Över flera sakersmiley. En av sakerna är intern, kan bara säga att en väldigt överhängande oro har lagt sig lite, men än är inte all fara borta. Det som rör mig och flocken i vår lilla flock här hemma, är att jag ikväll blev varse vilken tur jag hade för massa år sen. Såg uppdrag granskning för ovanlighetens skull. Hörde att det skulle handla om Whiplash skadade som opererats. Blev lite förundrad över hur en del har behandlatssmiley. När jag fick min skada var Asta bara ett par månader. Hade turen att på vårdcentralen få en kvinnlig läkare som lyssnade. Jag fick tid för magnetröntgen och blev trodd direkt, inget snack om att jag skulle vara galen-ja inte mer än innansmiley. Hade lite olika sjukgymnaster i början med varierande resultat men fick sen komma till Proxima ryggcentrum heter det nog, specialister på nacke och rygg. Fick en fantastiskt bra sjukgymnast som heter Matilde. Denna kvinna hjälpte mig att få bort mina smärttoppar. Tidigare kunde jag må bra ena sekunden för att helt plötsligt göra helt om för att fråga bakomvarande varför i h-vete de slog mig med påk i nacken? Men det stod aldrig någon bakom. Som tur var annars hade det nog smälltsmiley. Det kändes nämligen precis så. Stackars Tobbe lärde sig så när jag stelnade till så sa han lugnt att det inte är nån där. Däremot fick jag inte förklaringen till minnesluckor för namn förrän långt senare av vår dåvarande tränare för bevakningshundarna, Sussi. Jag nämnde nåt om att tappa namn. Det är så att alla jag känt väl innan olyckan kommer jag ihåg. Alla som jag umgås med kommer jag ihåg. Men de jag inte nämner vid namn så ofta, eller har mycket kontakt med kan jag tappa namnet på. Det är pinsamt. Jag känner ju igen de till utseendet. Föräldrarna på jobbet som inte hämtar dagligen kommer jag inte alltid ihåg vad de heter. Men men. Visst har jag fortfarande ont. De som pratat om instabilitet i nacken som att huvudet sitter löst, det är inte nåt nytt för mig. Men med Matildes hjälp så fick jag upp muskulaturen i nacken så jag blev mycket bättre. Men som sagt smärta finns, vid olika väderlekar blir det bättre eller sämre. Jag måste byta sysselsättning ofta, vilket ger ett rastlöst intryck för de som inte vet varför. Blickar på ica när jag handlar själv och går med stor vagn för 2 liter mjölk och yohurt. Jag kan inte bära korg på armen, funkar inte. Vänster armen som lägger av ibland. MEN jag lever, jag gör det mesta som jag gjorde innan olyckan. Tack snälla Mathilde!!! Hon har tyvärr flyttat tillbaka till Norge fick jag höra då jag rekommenderade henne till Maria B. Tack gode gud att hon fanns här i Sverige då för migsmileysmiley. Och TACK snälla Tobbe för all hjälp mina dåliga dagar, som tyvärr kommer vinterhalvåret. Och jag min galning har förra året börjat åka långfärdsskridskor och nu LÄNGTAR jag efter att isen ska lägga sig så jag får åka igen. Mors mors nu är datatiden slut.