Idag onsdag hotade de med åska och dåligt väder. 15 grader varmt och jag jobbar “långdag” som eg inte är lång, jobbar ju inte heltid, men 5.5 timmar med rast. Bäztis fick följa med i bilen! På luchrasten gick vi runt långsjön och passade på att låta henne bada då folk tycker det är kallt=ödesmiley. Hon vågade sig ut efter pinnarna nära. Men det roliga är att när de kommer aaaningen långt ut ska hon slå in dem med en framtass. Detta medför det motsatta, de far längre ut varpå Bäzta blir sur och voffar till på dem. Simma, Nä skulle inte tro detsmiley. Efter att ha vågat sig längre o längre ut så gick vi vidare runt. Efter jobbet skulle jag städat och ´gjort lite hemjobb. Pratade med Jojo som úndrade om jag inte skulle följa med ut till stallet. Jo, klart jag vill, och det bästa är att när man har en valp har man ju alltid en anledning att göra såna saker. Miljöträning. Oerhört viktigt i unga år= sant, det vet alla. Och lillfis måste ändå få göra nåt idag. Så vi åkte ut till stallet och tog hand om Polar. JAG fick RIDAsmiley. Jag red jättemycket och skötte privathästar när jag var i tonåren. Sen har jag inte suttit på hästrygg knáppt. Och för många år sen upptäckte jag att jag plötsligt blivit höjdrädd. Jojo säger att jag kan kliva på där. De har värsta lyxen. En prispall. När jag står överst så tittar jag ner och känner att Shit. Jag tror jag passar säger jag till Jojo, jag är inte rädd för Polar, men för höjden! Han är så STOOR! Men men vi kan skritta tyckte hon och det gick ju bra. Sen släppte det och jag vågade tom galoppera och det var kul, men attans vilka dåliga innanlårsmuskler jag harsmiley kannibaler göre sig icke besvär kan jag ju säga direkt!Efter ett tag red Jojo och när vi kom tillbaka var det alltså dags för miljöträning. Här fick Jojo ta både häst och hund så jag kunde plåta. Och dessutom så har hon haft upplärning av fler hundar så jag tyckte det var bättre. Bäzta konstaterade samma sak som jag. J-ar vilken STOOOOOOR Kompis!

“Matte gå inte och lämna mig här”!

“Han verkar inte käka upp migsmiley

Efter att ha tagit in Polar och spolat av honom och gett mat så satte vi oss alla tre med honom i boxen och Bäztis verkade tycka det var helt ok! Lillstrumpansmiley. Nu var det dags för liten promenad. Leya och Bäzta var lösa och det gick hur bra som helst. Leya släppte fostrarrollen och blev värsta bustanten. Tills Bäzta började äta hästskit. Hon lyssnade inte så då åkte ett koppel i rumpan på henne ett par tre tillfällen men sen tyckte hon bajshögarna var asäckliga och gick omvägar runt och tittade inte ens på dem. Beröm såklart. Och en liten gobit när hon kom till mig istället. Leya tyckte att VI nu varit ett par pissråttor till människor och ville inte leka mer. på de närmaste 5 minutrarna . Sen busade dem i sanden men hela tiden vakande på om vi skulle börja skicka koppel omkring oss igen!

Tusen tack Jojo och Polar, för miljöträning och ridtur och Leya för hundspråkets fostringshjälp. Jag ser och lär, men tänker INTE ställa mig och pissa på min hund om hon inte ligger still när jag säger tillsmileysmiley . Vi människor får nog hitta andra vägar om det så skulle vara.

Nu är lilla Bäzta trött! När vi kom hem så ville hon ha sin nattmacka direkt. Utan att tala om det på sitt vanliga sätt. Dvs hoppa jämfota och skälla för att jag är för långsam. Hon förvandlades heller inte till indianhunden “klapprande käftar” och lät inte som en symaskin. Sjönk bara ihop som en disktrasa så efter kissning så fick hon lägga sig vilket skedde lyckligt utan minsta protest. Nu ska jag lägga in lite bilder på framsidan innan jag lägger mig om jag orkar. Gäspade precis så käken höll på att gå ur led! Godnatt!