Åh, vad jobbigt!Igår hade jag nog druckit för lite vatten och hade ont i huvudet när jag gick och la mig. Tog inte nån Alvedon för jag tänkte det går över under natten. Men vaknade med samma huvudvärk. Och lilla fröken Bäzta höll oss lagom morgonsura genom att tycka att 04.00 är helt perfekt tid att vakna på. Om inte husfolket vaknar så kan man hjälpa till. Gnaga på sängen får ALLTID uppmärksamhet. Likaså andra möblerna och tapeter i värsta fallsmiley. Inte försvann huvudvärken! Sen tog jag en alvedon i alla fall och fröken filur gav upp efter att ha blivit ilyft i sin biabädd ca 40 000 ggr! Hur f-n orkar folk ha både 2 och 4-benta valpar samtidigt? Frågade Tobbe om han ville bära upp buren igen, så vi fick sova ordentigt men se det tyckte han var onödigt, hon måste ju lära sig förr eller senare i alla fall! Gissa vem som stoppar i öronproppar inatt och vem som får lyfta henne i bädd alla 40 000 ggrsmiley. Nå, när vi fått somna en stund till ochsedan vaknade var klockan då ett par minuter i nio. Upp och handla bröd och jordgubbar. Sen sov Bäzta så gott så…På kvällen när det blev behagligare värme för hund åkte vi ner till Velamsund. Tobbe gick med henne och jag joggade. Kände inte riktigt för det men samtidigt gjorde jag det ändå på nåt konstigt sätt. När jag väl börjat så kom jag ju ihåg hur skönt det är att bara trumma på med fötterna och rensa hjärnan. Härligt! Det blev 2,5 km. Sen mötte jag upp Tobbe och Bäzta och fick äran att ta min hund förbi fårhagen. Dem struntade hon i. Gråsparvarna däremot låste hon ordentligt på. Fick ta i ordentligt där för att brytasmiley. Dissa sin matte på det viset är inte ok! Sen vart det lite error i hjärnkontoret på henne. Det visade sig att de träffat stora hästar, sen fåren och när vi möttes skramlade det till bakom ett par buskar. Morrade rejält gjorde hon och ställde upp stadigt framför oss men stod där helt still för att se hur fienden betedde sig. Det var en stackars familj som kom cyklande helt fridfulltsmiley. Ut ur en rosenbuske! När vi kom ner till vattnet gick Tobbe i till fotknölarna med henne och hon tyckte inte om únderlaget. När jag gick i efter att ha joggat tyckte jag det var iskallt och förstod henne helt. Men efter att ha simmat ett par meter var det skönt. Inte iskallt. +17 grader, men Bäzta ville inte i. Till slut kom hon ut när jag lekte med fendern och hon simmade två fina tag tills hon upptäckte att marken inte stod kvarsmiley då skulle hon upp på mig men nyklippta klor är vassa så ajaj ner med henne och usch!- snabbt in. Där fick hon ett galen-panna-ryck! Hon sprang inte runt utan hoppade runt på ställetsmileysmiley ihärdigt morrande och gräävde i sanden så hon blev sandfärgad och jag vet inte riktigt vad hon sysslade med! Tobbe har det på film. Han är lika mycket badkruka han. Nå, efter att ha fått ett snyggt påpekande om tiden gick jag upp ur vattnet. Tobbe lockade ut henne med godis för att få bort sanden hon jobbat in i pälsen under hennes galenpannaryck. Sen gick vi förbi hästhagarna och till en bänk där en katt låg och lapade sol. Där satte vi oss och fikade. Bäzta struntade fullkomligt i katten och var helt fokuserad på ryttaren i paddocken som galopperade runt. Hon har nu rejäl hårddiskkrasch och såg mer ut som en shar pei än en rottis i huvudetsmiley När jag lyfte henne ur bilen var det “ingen hemma”. Lite mat och lite piraya sen sussar hon så sött nu. Ska försöka få ut henne innan vi går och lägger oss. Annars får jag väl börja göra som Cilla, sticka ut och träna kl 4 för att jag ändå inte kan somna omsmiley. Godnatt på er!