Här om dagen sa en av grabbarna på jobbet att; Eva, jag vet varför det regnar! Jaha tyckte jag varför gör det det? Det är Gud som kissar! Igår konstaterade han att Gud kissar fortfarandesmiley. Ja, han har druckit mycket äppeljuice sa jag, men tänkte Ölsmiley!
Det har varit väldigt lugnt på jobbet fast vi haft mycket att göra. Barnen har kommit på att de snart slutar, några av dem. En del har separationsångest som visar sig på lite olika sätt, andra liksom bara ÄR. Men regnet är bra också för det är så himla kul med vattenkanaler i sandlådan och till skillnad från hur en del vuxna beter sig i samhället så leker dessa barn på en hög nivåsmiley. Lugnt är det dock inte för oss vuxna. Många portfolior som ska göras klara, och allt annat, cd skivor ska brännas med deras bilder så de får med sig de hem. Mycket att stå i alltså. Avslutningssamtal för de som börjar skolan. Men det är inte många veckor kvar.

På hundfronten är allt lugnt. Bäzta har idag gjort sitt bästa för att jag inte skulle hinna få nåt gjort. Det finns massa leksaker, bitsaker mm som hon gärna får tugga på men men tidningsstället ska gnagas, vedkorgen, trappansmiley Hade ju inte sagt nåt om hon varit uttråkad och det varit mitt fel. Vi har varit ute i skogen som vanligt på morgonen. Sen har jag jobbat kort dag så hon har ju förvisso varit hemma själv ett par timmar. Idag har gula tel katalogen dött lite grann, och hon hann kissa lite innan jag hann öppna dörren. Men sen gick vi ut i skogen igen i ösregn och hade lite uppletande. Hon är jätteduktig på att hitta grejor i skogen, men är faktiskt lite slarvig och släpper de rätt var det är så nån plånbok är hon inte betrodd medsmiley ännu i alla fall. Hon är oerhört duktig på att vänta och sätta sig innan vi ska över en väg, och innan hon får gå ut genom grinden. Nu har det även funkat att hon väntat vid ytterdörren så jag hunnit larma av. Törs dock inte släppa henne lös helt ännu. Det låter för J-igt om hon drar det nämligensmiley. I övrigt har vi spårat såklart. Hon har varit med på jobbet och fått ett spår i den nya terrängen. Övergångar över stigar löser hon, fast ibland ställer det till om det är för långt mellan. Hon vindar in om hon kommer vid sidan av en apport också och jag är så glad åt den här lilla prinsessansmiley. Så glad jämt, som en solstråle! Idag har hon fått ett märgben till. När det slutade regna hade vi ställt upp dörren. Benet är nu nergrävt i trädgården någonstans. Tackar för det. När Asta var valp grävde hon ner sina ben, fast råhudsben, i parkettgolvetsmileysmiley det funkade liksom inte så bra…Hon grävde ner nåt i trädgården också som hon hämtade upp minst ett-två år senare. Varför kommer hundarna ihåg var de gömt sina ben 1 gång, när det är så hiskeligt svårt för de att lära sig hur ett riktigt snyggt kryp ska se ut? De gör det ett steg och får beröm och belöning sen kan det ändå inte fastna?Hm. Nu är jag trött men jag avslutar med lite bilder från när Buse var hos oss förra veckan. Klicka på bilden när de sitter på berget…Godnatt!